Jag har flera fina vänner. Ni är lika mycket värda och jag älskar Er alla!! Det gör jag. Men det är något speciellt med min VackerC.
Hon är min bättre hälft!

Ingen har upplevt det vi har upplevt, gått igenom det vi har gjort och fortfarande ha kvar den vackra, okomplicerade relationen vi har. Det är inte möjligt.
Kanske är det därför vi idag kan prata utan ord. Med samma ord. Tänka lika. Olika. Och ständigt lära oss av varandra.

Ingen gör mig så lugn och trygg som hon. Ingen gör mig heller lika paranoid. Det är förstås sant. För jag vet ingen i hela världen som är så paranoid och nervös som min VackerC. O andra sidan är vi nog ganska lika där.

Vi lever efter mottot: "När man tror det inte kan bli värre så kommer det någon och kissar på en". Fast vi säger det med en glimt i ögat eftersom vi båda upphört att förvånas!

Vi trivs bäst bland klippor, hav och sol med trubadurmusik i bakgrunden. Helst när solen är på väg att gå ner och vi får lov att hålla handen och glömma omvärlden en stund.

Förvisso spelar det ingen roll vart vi är bara jag får vara med henne. Hon är den finaste, klokaste, bästa kvinnan jag vet i hela världen.
Där hon är kan jag alltid känna mig trygg, känna mig hemma och känna mig accepterad.
Jag skrattar aldrig så mycket som jag gör i hennes sällskap och hon får mig alltid på bättre tankar och ger mig nya vägar att tänka.

Vi lyckas bli gravida samtidigt och hennes lilla känns ungefär som min egen och Sanna´s syster.

Det jag känner för denna VackerC är så mycket mer än bara vänskap och kärlek. Det går på något vis inte att förklara. Det är för speciellt.  
Alla borde ha en VackerC. Hon gör världen till en bättre, finare plats att leva på!