I admit: Jag är avundsjuk. Vansinnigt avundsjuk på alla Er som är fungerande på morgonen.
Som klarar av att möta dagen med ett leende. Som kan svara på tilltal. Som kan vakna utan drömma om hagelgevär och automatvapen för att ni just då tycker världen är så jävla jobbig.

Jag har seriöst försökt jobba på det här morgonhumöret. Jag lovar.
Projekt: "How to be a better morning person" eller nå´t.
Det funkar inte. Alls. Jag lovar.

Som nu. Jag vill bara dö. Jag fantiserar om ångvältar som kör över mig, brutna ben eller någon som kommer och kidnappar mig. Då hade jag i alla fall fått sova!

Klockan ringde halv sex. Är det inte perverst så säg?

Jag lär förmodligen knappt minnas det här inlägget när jag kommer hem i eftermiddag. Lika bra är väl det för helskotta vilket gnäll.
Jag hoppas talibanen har vett att sova lite längre imorgon. Annars kan det där hotet om lock på spjälsängen bli verklighet! ;)

Dags att väcka henne. Vi måste snart springa. Jobb och dagis väntar. Nu längtar vi efter sovmorgon.

Ha en fin dag mina vänner!

Och om ni undrar är Lillans morgonhumör likadant.. Första 45 minuterna spenderar vi i olika rum och äter frukost och kollar på film.
Min lilla vackra... Äpplet faller tydligen inte långt från trädet! ;)