Herrejesus, vad bloggen har blivit kastad åt sidan på sistone. Galet.
Kan inte minnas sist jag skrev så här lite. Jag brukar ha ett behov av att förmedla mig. Vare sig jag har tid eller inte. Vare sig det är klockan 03.00 på natten eller 06.00 på morgonen. Nu vet jag inte riktigt vad som har hänt.
Jag tror runtomkringet åt upp mig lite.

Jag har stängt ner min facebook. Bland annat av denna anledningen. Jag behöver prioritera. Fokusera. Lägga tid på sådant som faktiskt är viktigare.
Som att skura lister, rensa i alla kaos-skåp, sortera bilder på datorn, spendera mer tid ute... Kanske äntligen få torkat av fläktfiltrena i badrummet. Sådant där fasligt viktigt ni vet. Sådant som man gärna skippar för att det är så in-i-bomben viktigt att kolla senaste facebook uppdateringarna.
Get a grip Elin!

Jag undrar inte om man hade mer livskvalité innan facebook, internet och msn kom. Det hade man väl, hade man inte det?
När man "bara" hade en telefon. Hemtelefon that is! Och kom ihåg att det faktiskt Jag tycker fortfarande det var bättre förr. Det gör jag minsann. Världen var lite klarare i färgerna då... Man fick ut mer av dagarna. Tog tillvara på tiden på ett annat vis.

Nej, jag kan inte säga att det är såhär för alla. Men för mig. Och ok då, för väldigt många andra. Internet kan liknas vid missbruk. Jag står för att jag tycker det.
Jag kommer inte sluta använda internet. Absolut inte! Jag kommer garanterat återgå till facebook oxå. Men jag är glad att jag -finally- verkar hittat en balans!

Vi får heller inte glömma att det är kvinnan fylld med dubbelmoral som skriver.
Från klockan halv tio till strax efter tre inatt pratade jag med finaste älsklingen.. När skype sade tack och hej var det bara att ta med sig telefonen och lägga sig i sängen. Då somnade jag lite.
Trevligt Elin. Det är inte första gången. Jag erkänner det. Men det är så vansinnigt mysigt att somna med hans röst i mitt öra. En trygghet.
Kvart i sju ringde han och väckte mig så jag inte skulle försova mig. Hela 4 gånger faktiskt innan jag fattade att det var en ringsignal och inte larmhelvetet!
Han är allt bra fin den där karln jag har hittat mig.
Dock förbannar jag de 30 milen som skiljer oss åt. De är avskyvärda! Töntiga.
JÄVLIGT ONÖDIGA rent av.
Oh well, han dyker snart upp igen. Man får härda ut antar jag.

Solen har tittat fram en stund och det är snart dags att gå till dagis. En promenad hem, möta upp C och Mr.Mister bakom Showen som snart går av stapeln.
28 maj - Kulturhuset i Frölunda - klockan 15.00.

Ikväll? Ja, då skall jag ägna mig åt viktigheter som att pilla navelludd och fila fötter. Det ni!
Avundsjuka? I know! Jag återkommer mina fina.. förmodligen innan ni anar det!