Veckan går så väldigt fort. Det är tydligen redan fredag igen.
Tacos och Idol ikväll.
Får se hur länge talibanen är vaken med tanke hur nattesömnen var inatt.
Det där med att hon somnar på dagis är fasligt, fasligt dumt!
Och långa nätter resulterar i en inte allt för glad mamma på dagtid.

Så in i bomben trött och vill inte alls vara med idag!

Grå fredag. Dimmig. Kall. Klibbig. Som äcklig grå gröt.
Tränger sig in i porerna. Lägger sig som bandage runt organen.
Kanske är det lika bra?
Ibland blir det lite för mycket det där med att känna hela tiden. Att hela tiden vara så in i helvete kontakt med sina känslor.
Måste/Borde man verkligen vara det?

Återigen - Önskar jag mig bort. Långt, långt bort.
Jag och talibanen. Till en plats där ingen vet vilka vi är. Där vi kan leva -just nu-.
Ingen gårdag, ingen morgondag. Bara nu.
Vila.
Ladda kraft och energi.

Det får bli en kväll i ensamhet idag tror jag. Om inte bästa Herr Fisk tar den där röven och pallar sig hem från det däringa Skånelandet!

Nej. Klockan tickar fort även idag. Vi drar på lite Rammstein och slänger oss i duschen innan det är dags att hämta talibanen!

Helg - Here we come och jag önskar er en fin sådan!