Cellförändringar och blödarsjuka...
Tack Karma för att du fortsätter knulla mitt liv.
Ursäkta uttrycket.
Varit hemma med sjuk taliban hela veckan. Lite för sjuk för dagis, lite för frisk för att vara hemma.
Sådär jättemycket energi men hängig och lite småfebrig.
Det får gärna vara antingen eller. Det här blir mest -segt-
Och nu - precis nyss - så fick jag ett brev. Från specialistmottagningen jag var på för ett tag sedan.
På grund av den där konstanta jävla blödarsjukan (läs: kvinnoåkomma) som jag haft i princip sedan maj.
Den hittade dom dock inget svar på. Tack så jävla mycket!
Däremot hittade dom cellförändringar. Och vill ta bort en del av livmodern.
Jag vill hemskt gärna ha kvar den. Den känns lixom som en del av mig. Vi trivs bra ihop.
Jag gillar inte tanken på det här alls.
Min spontana tanke var Kista, begravning och cancer.
Jag vet att det inte behöver vara så illa. Jag är inte bara paranoid. Jag är jävligt rädd oxå.
Liten och rädd.
Varför tar det aldrig slut?
Varför kan inte allt sluta jävlas ungefär i princip hela -jävla- tiden?
Tröttsamt!
Och förbannat skrämmande!
Anyone? Har någon haft samma sak? Berätta för mig!
Lugna mitt skenande hjärta!?
Snälla!
Är ledsen å dina vägnar vännen.Ibland undrar man VAD man har gjort för att förtjäna all skit man åker på..hmm..men det är ju inte så det funkar..det vet ju både du och jag,MEN det gör ju inte din rädsla bättre.Ja livmoders grejser är en tjejgrej normalt sett,men jag kan snacka om allt oavsett...INGET ämne skrämmer mej.Nu vet jag kanske inte så mycket mer än att just cellförändingarna oavsett var dom uppstår har ett ursprung eller arv...Lätt för dej att säga,kanske du tänker..Eller vet jag väl..Men vad jag försöker säga är att hur vi än försöker att renlevnads leva så är vårt arv inget vi kan styra över..Vi kan minimera riskerna,det kan vi,men undaröjja hotet helt kan vi inte.Ta mej själv...Min mor bar på en sjukdom som förkortas SLE och är en bindvävinflamation..kronisk sådan och man kan inte bota den och det blir bara värre o värre..hade jag varit tjej så hade jag till 90% säkerhet redan utvecklat sjukdommen jag oxå,men nu är jag kille och vips så sänkte min trolighets procent att jag får den sjukdommen till endast 0,5%.Vill INTE med detta inlägg göra att det spinner på ännu mer i din skalle..men du vet nu vad som kan ha felat dej.Och det går att göra något åt..fastän det e skit skrämande..Jag fattar väldnas väl vännen.Men inte fullt ut...Jag finns för dej om du vill..och du vet var du hittar mej.
Kramis ifrån Tomtefan
Snälla fina du!
Alla ord värmer. Alla tankar hjälper mig att på något vis rationalisera lite. Jag behöver det. Jag har nog lätt för att drabbas av akut impuls/rädsla och bara springa iväg.
Jag vet ju tekniskt sett - att man inte dör. Men att få hjärnan att inte fatta det, det är lixom lite svårare.
Och som sagt - saker tar aldrig, aldrig slut! -suck-
Men, men.. kanske finns det någon mening. Jag vet faktiskt inte! Men tack igen älskade tomtefan! Ingen är som du! kramar om
Älskade sötsyster!!! *Kramar massa på*
Livet har en förunderlig förmåga att hoppa upp o sparka en i skrevet när man minst anar det....Det är bara att stirra eländet i ögonen o gå vidare.....förr eller senare så måste ju karman göra sig gällande för såna underbara människor som du o jag. Kram Tant!
Hej hopp... vännen.
Jag har genom åren haft flera kvinnor / kännt ännu fler, som fått ett brev med precis samma innebörd som du. Samma förståeliga reaktion också, rädsla- ångest-ledsenhet.. Men för att glädja dig lite och tända ett ljus i mörkret så kan jag berätta att vid förnyade/utökade undersökningar har ingen av dem befunnits vara sjuka, i bemärkelsen cellförändringar = canser. Även om du nu tvingas befinna dig i ett tillstånd av inre mörker och tomrum en tid, så tror jag, att det är ofarligt. Kan vi inte bara bestämma det? så kan du hoppa över mörkret och göra tidiga snöänglar bland höstlöven istället med lill-fina ?? BamseKram
har du fått reda på något mer?
Det mesta går faktiskt att komma igenom även om man känner skräck när man får beskedet. Jag tror att det blir din "jävlaranamma" inställningen som kommer att hjälpa dig igenom det som kommer framöver.
Jag förstår att det kommer att bli skakigt inombords men du är starkare än du tror.
KRAM
Hej vännen. Tråkigt att du fått det beskedet men jag kan berätta att mina 2 mostrar oxå haft sånt o dom mår bra nu o har fått fler barn efteråt. Hoppas allt går bra nu för dig. Kram från oss i strömstad
