I natt med för den delen.
Det har varit ett evigt smattrande mot rutan och jag och Mauro sjunger ”Till dom ensamma” och dricker kaffe medan katterna lever rövare mellan mina fötter.

En del av vägen till dagis är översvämmad.
Det var när dotra såg min något bistra att hon spräckte hela mitt hjärta med sin så alldeles rena kärlek och omtanke.

”Mamma, när jag får pengar skall jag köpa gummistövlar till dig. I ett paket. Sådana som jag har. Då blir du glad mamma. Då blir du inte blöt om fötterna, mamma!”

Jag gråter lite till när jag tänker på hur fin hon är. Den där lilla vackra kloka människan.
Det slutade med att vi stod där i regnet i vattenpölen och kramades.

Hon i gummistövlar och jag lite för stora, blöta gympadojjor.
Men i sådana där tillfällen skulle jag kunna simma genom hela –jävla- vattenpölen för hennes skull.
Mitt älskade lilla kloka, fina barn!

Det är snart dags att hämta hem henne igen. Det blir kanske en liten tripp till Ikea med en bekant.
Passa på att låta liten Liten äta middag där. Oj, vilken lycka.
Vi är ena suckers för Ikea i den här familjen.

Ett par omgånger i wordfeud nu så - ready to go!