Telefonen är vid liv igen.
Om man nu bortser från minus 1200 bilder och alla kontakter, mess och allt annat man hade. Det är surt. Jävligt surt.
Jag menar - Telefonen har trippel minneskapacitet av vad min hjärna har. Det säger ju en del.

I övrigt har jag spenderat timmar med människan idag som spenderar för många timmar borta på resande fot.
Det var fint att ses igen och jag blev klädd i subjekt och kände mig sådär naken som bara inträffar ibland samtidigt som jag var varm hela vägen in till hjärtat!
Vackert.
Äldsta vänner är dom bästa. Det ligger något i det!

Hämtade barn på dagis som hade fått ett skrapsår på foten.
Man kan inte ha skor på sig då. Gissa vem som fick bära ungen hem på axlarna?
Bingo!
Mamman med nacken from Hell. Tacksåhemsktmycketälskadeunge!

"Mamma, jag har skadat mig. Nu måste du bära mig idag. Jag kan faktiskt inte gå nu".

Precis så blev det oxå. Bära, bära, bära!
Någon som tycker ungen har morsan lindad runt fingret här så räck upp en hand!

Känner mig mörbultad i både själ och kropp idag.
Det blir en tidig kväll.
Jag skall linda in mig i bomull och duntäcke och somna med musik som slår i samma takt som hjärtat.
Hårt, intensivt och skört!

Jag visste väl att jag älskade måndagar. Måndagar är så jävla bra!
Men nu är det faktiskt dags att välkomna, omfamna och Fånga tisdagen!

Måndagar mina vänner? Vad är Eran relation till dom? Pest och kolera eller en möjlighet till nystart?