Det är snålt med bilar ute. Jag ser en och annan buss.
Ett ghetto håller på att vakna och dess folk med de.

Men till trots för detta lite sköra, vackra kan jag inte hjälpa att det känns aningens perverst.
När klockan ringde kvart i fem, första gången, kunde jag inte låta bli att tänka mig hundra sätt att skada mig innan jobbdagen började.
Det är mitt i jävla natten.
Och de som faktiskt går upp vid den här tiden. Hur håller de sig vakna längre än till 16.00? Är det Någon som gör det?
Och isådana fall - h u r -?

Till och med katten skriker på mig för att han vill ha tillbaka mig i sängen. Ni kan kanske föreställe Er vad vi tycker om den här typen av morgnar i det här hushållet.

Jag skall gå och put on a happy face. Åtminstone ett face. Så jag inte skrämmer någon.