En sådan som står och skäller i kassakön och tycker att de yngre skall visa mig respekt...

 

 

Jag har en gubbe som brukar prata med mig på jobbet. Han är ungefär där i livet som vi brukar säga att det är dags för sista måltiden. Några år innan...
Han är så fin. Så fin.

Och jag får sådär ont i hjärtat ... Han verkar vara ganska ensam. Sådär som äldre tyvärr ofta har en tendens att vara ni vet. 
Det skär i mig.

 

Han är lite senil tror jag. Berättar gärna samma sak om och om igen. Det spelar ingen roll om jag har kö i kassan eller inte... Han står troget kvar och pratar. 

 

Vissa kallar honom tjatig. Gnällig. Bitter. 
Han gillar inte våra nya landsmän. Av olika anledningar. Många av anledningarna måste jag hålla med honom om. 
Det ÄR skillnad. Men mest brister det i vår invandringspolitik. 
Sedan finns det rötägg i alla dess folkslag. Det håller både jag och gubben med om. 

Jag känner lite samhörighet med gubben. Jag ser mig lite som honom när jag blir gammal. En sådan som står och skäller i kassakön och tycker att de yngre skall visa mig respekt. 
För så tycker jag det borde vara. 
Man Skall visa de äldre respekt. De har förtjänat det. De flesta av de i alla fall.

 

Varje dag han kommer in i butiken tittar han på mig genom glaset som är 5 meter från kassan. Han ler och vinkar. Och jag blir varm i hjärtat.

Varje gång han kommer fram så säger han att: Nu är det inte lång tid kvar flicka lilla... precis som att han lixom jag räknar ner tills jag skall försvinna...

Och då skär det lite igen...

 

Så pratar han om sina äldre systrar som inte riktigt hänger med längre... tomsingar som han skulle sagt. 
Precis som att han är ung och inte alls som de ... Och jag tycker det är sött. 
Jag tycker baske mig att hela gubben är söt. 
Och jag undrar vem som kommer prata med honom om morgnarna framöver. 
Jag undrar vem som kommer få se det där leendet som gör mig varm... för det är något så ärligt och genuint över det... 
Och det ärliga och genuina ser du inte så ofta i människor du random träffar nu förtiden...Det finns en mask. 

 

Jag hoppas att han har någon. Fast det verkar inte riktigt så. 
Och jag hoppas att han inte dör ensam. Och jag hoppas att någon köper en ny jacka åt honom... och hjälper honom spela på hästar när han inte längre klarar av att se ... 
Jag hoppas att någon får honom att le ... fram till sista dagen.

Det hoppas jag att alla äldre får.

Förstår du varför jag jobbar med äldre? Det ger så otroligt mycket tillbaka. De flesta iallafall. Det finns en del rötägg bland de också men de flesta är helt underbara. ;)

Och jag hoppas att någon tänker så om mig om några år.......
För än så länge får jag banne mig ingen förståelse när jag skäller och är bitter :D

Men bääääääääb!! Nu gråter jag! Fina fina farbror! <3

Det är därför jag och sambon har generationsboende med papsen 92 år, klar i huvudet men skröplig i kroppen. Det är så jäkla givande och det är min gåva till honom som alltid funnits vid min sida:)

visst är det något speciellt att få ta sig lite tid med de äldre, att få vara den som får leendet.
Jag hoppas verkligen att någon annan fortsätter att vara lika trevlig mot honom.