Det är ungefär fem veckor kvar nu. Fem veckor kvar tills jag lämnar allt som varit mitt de senaste 8 åren. 
Jag lämnar lägenheten, de vackra solnedgångarna, utsikten och den faktiskt väldigt vackra allén ner till bussen på somrarna. 
Jag lämnar alla stadens ljus, alla bullriga spårvagnar och alla svarttaxichaufförer. 

 

Jag lämnar vänner, jag lämnar parker, jag lämnar 7:ans ölhall, Åhlens Cafét och Mödravårdscentralen i Haga.

Jag lämnar "Ingången" där jag fick rätsida på livet, jag lämnar gamla jobb, gamla ligg och gamla meriter. 

Jag lämnar. 

 

Jag lämnar dofter av ensamhet och tvåsamhet. Onenightstands och morgonångest. Jag lämnar Rockbaren, jag lämnar Solbackens förskola och jag lämnar Göteborgs Central som så många gånger bidragit till total lycka och en och annan ilsken tår. 

 

Jag lämnar allt det. För vad? 
Jag lämnar för skogen och havet. För lugnet i själen. För att äntligen få ha bästa vännen 20 minuter bort istället för ett par gånger i halvåret. 
Jag lämnar för att skapa en framtid. Utan bullriga spårvagnar, svarttaxichaufförer och affärer anpassade för våra nya landsmän.
Jag lämnar för att få återgå till vad som var jag. Den där jag rymde ifrån. 

Även fast jag vet att det aldrig kommer bli samma sak. 
För då var då och nu är nu. 
Nu rymmer jag inte. Jag söker. Men inte rymmer. Och jag har hittat. 
Jag har hittat hem.