Jodåsåatte ...Jag kanske inte ser ut ..eller vad vet jag?! ... Men jag känner mig lite som en nerkissad toalett full med kräk nuförtiden. 

Trött, arg, gnällig och bitter. Stundtals förtvivlad. Stundtals lessen, less och upprörd. Ett känslokaos. 
Där har ni spyan lixom. 
Man känner sig helt enkelt inte ok. 

Jag hade behövt fler timmar på dygnet. Fler timmar där jag inte drogs med huvudvärk och tröttheten from hell. Där jag orkade engagera mig utan att känna att jag brände ut mig för att jag redan är så trött. 
Jag önskar jag kunde leka med talibanen utan grus i ögonen och bly i armarna. 

Jag önskar helt enkelt att jag var lite mer jag. Lite gladare. Lite snällare. Lite roligare. För numera är jag fan inte rolig alls. Det är jag den första att erkänna. Jag är så in i bomben jäfla inte rolig skall ni faktiskt veta. 
Och då har ni inte jobbat med mig ännu. Imagine!

Jag tänkte kanske lyssna på de tidigare männen i mitt liv. Gå till skåpet i köket och plocka ut de där vitaminpillrena.. ta en näve eller tre. 
Fast då kanske jag dör. 

"Ung Tant dog av överdos vitaminer i Ghettot - Vi misstänker att det blev en för stor kontrast mot vad som redan fanns i kroppen säger Polisen" 

Ungefär så. 
Som en spya var det ja. 
Jag går och käkar lite piller! 

Och så går jag och jobbar strax. Så ni vet. Så ni inte behöver vänta. 
Jag återkommer!