Dagen är över. Äntligen. Man kan nog addera det till en av de drygaste dagarna i världshistorien.
Hallelulja!

Konstant kräkmaraton i tolv timmar. Tredje dagen med feber. Jag behöver möjligtvis inte upplysa er om att jag både känner mig och ser ut som ett jävla roadkill?!

Och ni...allmighty bloggläsare: Varför i helvete har jag fått en jävla massa typ alá utslag i ansikte/axlar/bröst?
Om jag redan haft feber i flera dagar borde det rimligtvis inte vara det? Eller?
Och nej, be mig snälla inte googla. Slutar med att jag tror jag har både cancer, pest och fläcktyfus! Typ så.
Man är ju lite paranoid och så onekligen!

Karln landade i alla fall i hemmet vid åtta tiden och det var vansinnigt skönt att få hem honom igen. Det är länge sedan jag var så här jävla ynklig. Buhu buhu!

Inte nog med magsjuka så blir självfallet minisemestern över helgen uppskjuten. Det är ingen idé att åka och smitta folk.
Mor som skulle varit barnvakt blev sjuk hon med så liten får stanna hemma med sin gamla mamma i helgen.
Men most likely är man såpass på benen imorgon att man kan åka iväg och hitta på något!

Lördag får gå i melodifestivalens tecken. Och fira den där jädra dagen som tillsäger att: