Jag kan inte annat än att känna så mycket värme och kärlek när jag ser det här klippet!
Lilla människan. Hon var verkligen liten. Min älskade lilla skrothög!

Men idag, idag fick jag svar på tal:

Jag: Men Sanna, får inte klättra på tvättmaskinen. Det vet du!
Sanna: -säger lugnt och stilla- Mamma, du är en bajs! Och fortsätter klättra.

Tack, nu vet jag vad vi har i vänte! Haha! Älskade unge!

Natten är över och tack gode gud för det. Den var lång! Och full av kräkande. Det är konstigt det där att ungen i princip bara kräks på natten och äter lite och fungerar på dagen.. för att sedan börja kräkas på natten.
Hur kommer det sig?

Och för första gången sedan hon var ungefär ett halvår har hon sovit i min säng. Men jag vet nog allt varför... Ungen är manisk med att det inte kan kräkas någon annan stans än just På mamman. Konstigt det där med tycker jag!
Förmodligen någon skruvad trygghetsgrej.

Kontentan är i alla fall att vi legat inlindade i filtar och handdukar hela natten. Ihoptryckta.
Hade det inte varit för kräkandet hade det varit alldeles ljuvligt!

Idag är det fredag. Strålande sol. Klarblå himmel. Det kryper i kroppen på mig! Vi måste ut! Få lite frisk luft, döda lite baciller. Handla mera skurmedel och varma koppen. Bunkra upp med lite av varje... Om det nu visar sig att det blir värre eller att Jag ..(peppar, peppar) blir sjuk. Då är det mer eller mindre kört.

Hur skall ni spendera helgen mina vänner?

//Enmammansomärvansinnigttröttpå90graderstvättochkräkkladdigakroppar!

Lilla Collin blev 4 år idag och vi var bjudna på födelsedagsfika med mat och tårta! Nu hade vi precis ätit mat och tårta äter jag inte.. Men Sanna som egentligen inte får lov att äta tårta p.g.a grädde och allt blev toklycklig över sin lilla, lilla bit. :)
Sång och paket blev det såklart oxå!

Jag tackar gud, walt disney, skridskoåkarna och världens underbaraste dotter för en helt underbar upplevelse!

Precis som jag mindes så var det helt fantastiskt. Jag kan inte låta bli att återigen bli liten, svepas med och bara finnas. Hänförd. Precis som dottern.
Första timmen satt hon tyst som en mus utan att röra en fena... andra perioden var det lite upp och ner på stolen och myror i brallan..
Men vem kan klandra henne? Hon är trots allt bara 2½ år och det är länge att sitta still för en sådan liten kropp.

Men hon älskade varje minut det är jag övertygad om!

Nu har jag gråtit klart så nu kan jag nog få ihop ett litet inlägg!

Dagen har gått i 120km/h. Som vanligt.
Hämtade Liten på dagis och tog med henne och hennes "julpåse" hem.
Då dagen har varit full av både besök, pizza, städning, julklappsinpackning, packande och annat så kom jag mig inte för att öppna påsen förrens nu på kvällen.

Inte nog med att det fanns dom finaste teckningarna däri .. men det låg dessutom världens vackraste, finaste julklapp däri!!
Jag hade inte kunnat bli mer glad och tacksam för något i hela världen!

Sanna´s mjuka lilla hand förevigad i gips!

Så nu har jag gråtit. Floder. För att jag gång på gång på gång "återupptäcker" vilken fantastisk liten människa jag varit med att skapa! Hur intelligent, vacker och försigkommen hon är.
Jag kan hålla på i evigheter. Ni som har barn förstår. Ni som inte har barn gör det Inte. Så är det bara. Man Kan inte förstå.
Den enorma kärleken. Den rena kärleken. Jag blir som tagen på sängen när dom här "rusen" kommer!

Tro nu inte att jag inte älskar och avgudar henne hela tiden. Det gör jag. Mer än något annat. Men ibland så vaknar man till lite. Lite extra om ni förstår?

Vi hann i alla fall med 1 av 2 planerade bak ikväll. Dock började vi aningens sent. Inte förrens vid sex. Och vi hade mycket deg. Så nu har vi pepparkakor till påsk ungefär ungefär!
Pepparkakshuset får vi baka när hennes barn kommer hem på tisdag igen!

Hemskt trevligt var det i alla fall. Det var väldans lyckliga barn vi hade vid bordet.. Även N som satt merparten av kvällen med en pappersbit i näsan! Stackarn slutade ju aldrig blöda näsblod :)

Hemma var vi inte förrens strax innan nio. Jag tröstar mig med att det snart är helg och liten får sova länge på lördag. Gärna lite längre än vanligt med tanke på julbordet imorgon ;) Jag misstänker att jag kommer behöva det! ;)

Nu ringer klockan om ungefär 5 timmar. Igen!
Nattdjur? Nej, egentligen inte alls längre. Men klockan springer alltid så hemskt fort på nätterna av någon anledning!

Jag återkommer gott folk! Ta hand om Er!

Luciafirandet var en hit. Som väntat! Lilla människan var så duktig och kunde nästan alla rörelser och sjöng av hjärtans lust där hon stod i en hög av lucior, tomtar och pepparkakor!
Så vansinnigt fin att jag blev alldeles rörd. Mitt lilla fantastiska hjärta!

Det var tyvärr inte många föräldrar med alls från Sannas avdelning. Tror det var 4 barn av 16 som var där.
Tycker det är lite konstigt faktiskt. Självklart kan man få förhinder men. Borde man inte prioritera sådant här? När man vet hur lyckliga och stolta barnen blir? Vilken julkänsla det ger! För min del är det magiskt i alla fall.

Det har varit en lång dag och imorgon är det jobb som står på schemat. Tills 17.00 minsann. Så det blir återigen en lång dag på dagis för Liten.

Tack gode gud för kompetent personal och att hon gillar det så mycket!

Nu säger jag godnatt till världen och hoppas att ni har haft en fin lucia!

I fredags var det Juldisco för barnen borta på "Eklövet". Discot är väl egentligen för barnen i lågstadiet men vi med mindre barn brukar komma och vara med en timme eller så. Dom älskar det, våra små!
Speciellt min. De som sett henne shake´a loss förstår vad jag menar.
Jag misstänker att musik kommer betyda mycket för henne med när hon växer upp!

I vilket fall så kom vi till Highligt of the evening: Tomten skulle komma!

Sanna´s bästis Moa som är 3½ hade tuffat till sig ordentligt idag och hälsade snabbt, blygt och fint på Tomten.
Jag tror dessutom hon misstänkte vem det var som befann sig bakom masken! haha.

Så kommer turen till Sanna. Min lilla, fina, närmast orädda unge. Trodde jag!

Hon närmar sig tomten sakta, sakta .. tittar på tomten och tittar på mig.
Så säger hon mycket bestämt: Mamma! Skräm honom! ...höjer händerna i "skrämselposition" och skriker oääääääääähhh!

Det kan hända jag dog lite på riktigt just då. Om inte annat kissade ner mig lite! Det gjorde tomten oxå vill jag lova! Haha! Ibland är hon fantastiskt rolig den där lilla saken!

Bakom de där stora vackra blåa ögonen bor den vackraste av själar. Jag är kär. Jag blir faktiskt bara mer och mer kär för var dag som går. Tänk att den här vansinnigt perfekta och intelligenta varelsen har hittat hit. Till just mig.
Känns fortfarande ofattbart ibland. Den där lyckan som infinner sig när jag inser att hon är min. Eller ok, inte Min. Men ni fattar!

Hon börjar bli så stor nu. Hon säger verkligen ifrån. Mer än att bara skrika hysteriskt nej, menar jag då!

Konversation på bussen häromdagen när hon bökar runt med armar och ben.
Jag: Men Sanna, det där går ju faktiskt inte!
Sanna: Blänger på mig precis som om: Du är ju dum! Och säger:
Men mamma.. det Funkar! ... och satte sig ordentligt!

Jag kan ärligt säga att jag fick mig ett gott skratt!