Sept. 29, 2010




Liten blir inte frisk och jag börjar bli sjuk.
Det har snart gått en vecka!
Jag ger det imorgon sedan får det bli VC på fredag i värsta fall!

Men i min trötthetsdimma glädjs jag åt jag faktiskt har en del roligheter inbokade.
Hör och häpna.

Tant på äventyr! Beware!

Det skall bli en coverkväll ute med en vän som sjunger, det skall bli en resa till Hamburg, det skall bli en dejt med karl som jag kände för många år sedan, det skall bli besök av fina vänner och det skall bli besök i gamla hemstaden.

Helt jädra ok om ni frågar mig.

Jag går och sover nu. Innan jag välter! Trött. Hemskt trött. Pepparsprey i ögonen och 50kg´s blomsterjordspåsar fasthakade vid anklarna!


Sov gott mina fina!

Sept. 28, 2010 - WannabeHemmaFru!




Dom där höstförkylningarna är aviga dom! Liten hostar fortfarande och är fortfarande hängig som attan. Blir det inte bättre utöver dagen så blir det en till dag hemma imorgon. Men det går i vågor. Som det gör med barn. Vi får avvakta helt enkelt!
Hade säkert underlättat om hon började äta igen med...

Vi får se om dagens middag gör susen:
Sjömansbiff, potatis/blomkålsgratäng med baconbitar och kokta grönsaker.
Jag ser i alla fall fram emot det. Jag lovar!

Vi togs iväg på Föräldra - Barn grupp imorse åtminstone! Väldigt uppskattat var det! Sång och musik som avslutades med lite byggande med play doh lera!
Dock kan jag erkänna en viss frustration över att den fortfarande är roligare att äta än att leka med!
Var det förresten någon av er som hade något snabbt, smidigt recept på det? Det känns som att det är dags att göra lite sånt nu! Blir dyrt att köpa om man likaväl kan köpa själv!

Förövrigt fick jag en kommentar på inlägget ang. amningshysterin som gjorde mig lite trött. Jag skall ta upp det ikväll tänkte jag. När jag samlat tankarna och inte bara vräker ur mig svordomar! ^^

Men tills maten är färdig skall jag ta tag i den där nålen, slötitta på "Juno" och sy fast det där tygmärket på dotras jacka!

//tills vi ses igen... dendärWannabeHemmafrun!

Det handlar inte om att flasha brösten!?



Amningshysteri!
När i hela friden skall den här diskutionen ta slut? När skall folk förstå att man inte flashar tuttarna för att få uppmärksamhet eller för att störa/genera folk?

Argumenten är ofta genomtänkta och sakliga alá:
-"Men jag tycker faktiskt det är äckligt om jag sitter på restaurang och någon börjar amma och jag skall äta"
"Jag tycker det är störande att sitta på spårvagnen och någon drar fram en tutte"

Ok, vi tar det från början:
Varför drar man fram bröstet? Jo, förhoppningsvis för att ett litet barn är hungrigt och det är detta alternativet som barnet skall/behöver/vill äta!
Mamman drar alltså Inte fram bröstet för att äckla, genera eller stöta sig med någon. Förmodligen inte heller för att hon tycker det är så jävla kul att visa tutten för halva befolkningen runt i kring.
Personligen tror jag det handlar om instinkt. Mitt barn är hungrigt. Självklart skall inte han/hon behöva vänta när maten finns precis här.
I det här syftet är inte tutten något annat än en källa till mat. Hur kan det vara så svårt att se?
Det är ju dessutom sällan så att mamman tar av sig hela tröjan och sitter ogenerat och låter ungen smaska!

Jag menar... Tutte. En påse mjölk. Hud. En del av en kropp. En kvinnokropp. No more, no less.
(även fast jag oxå kan erkänna att tuttar kan vara roliga ibland så har det ingenting med det här sammanhanget att göra)

Precis som vi är hungriga blir barn hungriga. Den bästa näringskällan, i alla fall dom 3 första månaderna är modersmjölk. Skall vi förvägra barn det bara för att vi finner det stötande med lite hud?
Nej, det blir bara förjävla dumt!!

Sedan självklart finns det gränser för allting. Oskrivna lagar. Eller förmodligen är det bara mina egna lagar.. Men jag kan dela dom med er.

Är man ute tycker jag väl att Ungefär det här borde gälla:

Har du ett litet hungrigt barn - Amma när du vill och vart du vill.
Man kan kanske försöka vara lite smådiskret på platser där man vet att mycket människor vistas.. Då borde ju ingen störas. Varken Du, dom eller ditt barn!
Däremot - när det kommer till större barn... 2 år och uppåt. Då tycker jag faktiskt man kan ta hand om det hemma. Då är barnet fullt kapabelt till att både äta själv och klara sig utan den där tutten. Det är lixom inte nödvändigt på samma vis.

Men visst, det här är bara mina åsikter. Mina tankar kring tuttar helt enkelt. Tuttar är fina, roliga och en bra källa till mat. Så var det sagt.


Något mer när vi ändå var på gång?

Ja, just det!
Jag svär tusen gånger mer när jag ser en unge på 1 år dricka cola ur nappflaska än ifall jag ser en mamma amma!
Man ju börja undra: Vad är bäst?


//Från en mamma som inte kunde Amma men gärna ville!
(och då självklart bara ville använda det som en anledning för att få flasha gympapåsarna)

Kick-Ass!




Feelgoodfilm om Superhjältar!

Den var söt filmen. Kampen om rättvisa. Good guy VS Bad guy.
Man behöver inte undra över vem som vinner men det skedde lite otippade saker helt klart!
En lite ny vinkling på hela superhjältetemat och det var mycket humor i filmen så man fick sig några riktigt sköna skratt under tiden!
Kick-Ass, Hit-Girl, Big Daddy och Red Mist!

Handlingen är simpel, man har varit med om grejen förr men jag blev överraskad över slutet! Kanske inte positivt. Men jag blev överraskad!

Sedan tyckte jag väl att det blev lite för mycket, lite för överdrivet sista halvan! Det var lite som att: Nu drar vi på så mycket vi kan utan att tänka på hur "trovärdigt" det är. Hur trovärdig en sådan film nu kan bli!

Från att vara väldigt bra så tappade den som sagt en del i slutet. Men har man inget bättre för sig någon kall höstkväll så kan man gott se den. Den är varm, söt och har humor!
//DetdärHondjuret som lyckades se en hel film utan att somna!

Välkommen förkylning och vackra höst!


~Såhär såg våran eftermiddag ut~
(men jag tycker det är konstigt att så fort det kommer lite regn så blir gatorna öde)

Så kom höstförkylningen till oss och hälsade på. Eller ja, hälsade på LillÄlsk om inte annat.
39 graders feber, en hals som förmodligen gör riktigt ont och hostan from hell!
Min lilla ängel...♥

Det är ju den där maktlösheten man pratar om. Den är hemsk. Man ser att dom har ont och man kan mer eller mindre ingenting göra åt det mer än att trösta, krama och finnas till hands på bästa vis!

Jag förmodar att natten kommer bli lång och därför skall jag passa på att ta med mig kaffekoppen och Projekt:Pimpa dotras jacka upp i soffan och dra filten över mig!
Jag fryser om fötterna minsann!

Det där var förresten en Pik till älskade Jen som jag vet (hoppas jag) håller på att sticka raggsockar åt mig!
Skynda dig Darlinka, mina tår är blå!

Sov gott mina vänner!
Hoppas ni har en lugn och fin lördagskväll!


Och precis i det jag avslutar blogginlägget skriker mobilen: Picachuuuuu (vilket resulterar i att jag hoppar himmelhögt).
Meddelandet tillsäger att V är på väg hit vilket innebär att vi skall kolla klart på Kick-Ass, äta bakpotatis och förolämpa varandra!

Släng dig i väggen bitterheten! Idag vann jag!
Mwahahahaha!

En regnig lördag fick vi...



Det var en lycklig liten unge jag kunde gå och lägga när vi kom hem igår.
Totalt utmattad, vansinnigt gosig och glad!
Discot var en succé!!
Älskade lilla skrot.. vad hon dansade och lekte! Mammahjärtat brast lite av lycka och man blev lite tårögd.
Tänk att jag skapat denna perfekta varelse. Att jag får vara med och dela hennes liv. Att Jag får lov att visa henne världen och låta henne visa mig sin värld.
Det kan inte vara annat än helt jädra magiskt!

De stora barnen lekte stolleken. Sannisen ville självklart oxå vara med så hon sprang så fint bredvid och var med hon med. Sötnöten min!
Det åts självklart en massa godis både i form av klubba och chips men what the heck! Det var ju faktiskt det allra första discot. Jag tänker inte vara nitisk. Det vinner jag ingenting på. Och som sagt: Hade ni sett hennes tindrande ögon hade ni förstått vad jag menar!

Idag regnar och blåser det. Det är sådär mörkt ute. Som att det har varit sen eftermiddag hela dagen. Det är så mysigt. Jag skall snart väcka den lilla vackra och ta med henne ut på promenad!
Lekplats, lite skogspromenad och handla. Vi behöver lördagsmys!

Men först skall jag flytta in våran nya fina byrå som Jenny kom förbi med idag. Snälla, snälla hon!
Vi behöver förvarning so badly!

Det kommer nog snart lite kort på lägenheten efter renoveringen efter branden. Jag måste bara få tummen ur!

Vad gör Ni en lördag som denna? Hur är vädret hos Er?

So let´s go Shake it babylove!


♥ Änglaflickor, bästisar och talibanungar! ♥


Fick redo på att det var BarnDisco på "Eklövet" idag. Så nu skall älskade lilla Skrotungen på sitt allra första disco!
Det skall bli kul att se hur hon beter sig. Här hemma blir hon i eld och lågor när det kommer musik!
Jag skall försöka minnas kameran. Det är ett måste. Dokumentera Mera!
(om jag inte grinar för mycket dvs. Jäfla hönsmamma)



Köket är städat utan att jag minns hur det gick till och jag hoppas att det samma sker med resten av lägenheten. Utan att jag egentligen tror det kommer hända!
Varför kan det inte bara ske?

Middagsinspiration? Anyone?
På tiden att ge sig av till dagis och hämta lillskrot innan den sedvanliga upptäckarpromenaden på vägen hem!

Vad skall ni hitta på ikväll?

Kom inte till Oss, vi kommer till Dig!

Ta och klipp dig din långhårte djävul som Eddie Meduza skulle sagt!


När jag får syn på en sådan här lapp då ringer alla mina varningsklockor. Högt. Jag kan inte hjälpa det.
Det känns på något vis väldigt oseriöst! Eller är det bara jag som får den känslan?

Hade ni vågat ringa till dessa människor och tagit hem dom till Eran boning?

Nej, kalla mig fördomsfull och rädd men jag tror jag gör som jag brukar och bokar en tid inne i stan helt enkelt.
Fast det är klart. Det här kanske är den nya grejen? Lite alá take away och städhjälp?
Vad tror ni?

Och framför allt: Hade ni ringt eller inte?
(Finns det någon anledning till att alla nummerlapparna hänger kvar?)

Sept. 23, 2010 † Nattetid



Det blev kväll även idag och snart kan man med gott samvete krypa ner i den stora, mjuka, varma sängen på 2.20 och lägga sig i fosterställning och bara blunda. andas. Tills imorgon.
Det är synd att man väl är så stressad när man ligger i den där fantastiska uppfinningen.
Man kan konstatera att ibland så är tanke mer lockande än handling. Av någon märklig anledning.

Dagen blev fin idag. Den började med mysmaraton och det avslutade vi den oxå med. Mitt i mellan där någonstans åkte vi till Angered och åt mat med Mia och Dotra.
De små fick springa loss och dansa på scenen i lokalen med vi mammor fick äta upp våran mat.
Stora, stora tjejer. Vad tiden går fort! De pratar, leker, dansar och är små människor. Det är fortfarande ganska ofattbart. Är det verkligen bara jag som inte hänger med?


Jag har förresten påbörjat ännu ett projekt idag:
Pimpa Dotra´s Jeansjacka!
Det kommer bli fiint! Jag skall visa er. Snart. När det nu blir klart!
Onekligen lite imponerad över att jag lyckades ta tag i det faktiskt. Jag vet ju hur snabb jag har en tendens att vara!
(jag är färdig ungefär lagom tills att plagget är två nummer för litet)


Men nu, nu mina vänner svider ögonlocken och jag längtar efter att klä av mig naken och hoppa salto upp i sängen!
Ok, jag ljög nu. Ni kan själva fundera på vilket av det jag ljög om!

Det är natt mina vänner. Dröm sött!

Och berätta för mig imorgon vad ni drömde om!

Sept. 23, 2010



Lekte lite i photoshop igår. Det resulterade i en ny header. På tiden. Det är synd dock att det är så jädra svårt det där med photoshop! Jag har verkligen noll koll.
Någon som är sugen på att skriva: Världens lättaste tutorial till mig?

Liten är ledig idag och det innebär automatiskt mys. Pyjamas halva förmiddagen. Lång, lång frukost och "Saltkråkan".
Men vi har minsann hunnit en hel del annat med idag. Som att skura golven. Det är ju roligt nästan jämt. Speciellt varje gång man vänder sig om och när man vänder sig tillbaka så står ungen naken I skurhinken. DET är spännande.

Sedan har jag upptäckt att ungen gillar Turbonegro. Så vi har diggat en del. Och dansat. Vi har målat. Klubbor och blommor. Hennes mamma kan verkligen inte måla. Jag kan faktiskt erkänna att jag hatar att måla. Men jag gör det för hennes skull. Det gör jag.
Vi har läst böcker, vi har gosat och vi har jagat.
Nu är det dags att väcka lillkrypet. Jag misstänker att vi skall ha en torsdagsdejt med Mia och hennes terrorist.
Vi får se vad det blir till. Ut måste vi i alla fall.

I övrigt sitter jag och sover med huvudet på tangentbordet igen. Denna vansinniga trötthet. Att inte klara på något vis att hålla sig vaken.
Vitaminer kanske? Kan det vara något? Eller behöver jag helt enkelt bara miljöombyte?

Weekend is coming up. Spännande. Jag har för mig att jag har inbokade saker att ta tag i men jag minns inte varför och med vem. Eller när.
Anyone? :o

Har fått ett erbjudande om Hummerfiske i dagarna som kommer. Men att befinna sig på en liten båt i timmar med galen terrorist känns lite som att utmana ödet!
Dumt! Jag har aldrig fiskat hummer. Det vore nog intressant!

Nu tar vi en citodon till folkens och ser om vi överlever tandvärken några timmar till! AJ!


Btw: Det känns som fredag idag. Vad gör man åt saken??

Åååååh.. We´re going to Ibiza! (läs:Hamburg)




Snart bär det av till Hamburg. Hotellet är bokat och reser gör vi med bil! Min tunga uppgift mitt i allt är att fixa blandskivor till bilen.
Jag skall försöka ordna något som funkar för alla. Hej, prestationsångest!

Det blir i alla fall en hel helg utan krav, utan måsten med bara luft under vingarna, god mat och tysk öl. Såklart skall vi på upptäcktsfärd med!
Jag vill INTE missa Reperbahn och Red light District!
Skall man dit måste man faktiskt se det med egna ögon! Det vore faktiskt näst intill pinsamt om JAG av alla människor inte fick uppleva detta på nära håll och kunde dela det med Er sådär i efterhand!


Det är inte långt till Hamburg och vi skall inte vara borta länge. Men vad i hela friden är det jag INTE får glömma?
Ni vet ju vid det här laget hur in i bomben senil jag är!
Digitalkamera, underkläder och musik till bilresan. Behövs det mer?
Dessutom fick jag order om att packa lätt... Det är någon som skall fylla bilen på hemvägen har jag förstått! ;)

Behöver jag säga att jag säga att jag står mentalt färdigpackad i hallen och ropar Fääääärdig?


Dags att hitta någon gammal trasa att slänga över tightsen och springa ner till dagis.
Okammad knullrufs och påsar under ögonen som går ihop med hakan. Ungefär!
(hoppas inte jag möter den där mamman som kommenterade min outfit för ett tag sedan... Idag ser jag bedrövlig ut!)

Sådärja ... Off we go!

S/M? (..om ni ursäktar språket)



S/M?!
Det måste vara ett sådant förhållande jag har till min tandläkare!

Den pågående rotfyllningen kan liknas vid att han hänger upp mig i taket, piskar mig och knullar mig i röven!


Men det är klart. Det är en hatkärlek vi snackar om nu. 


Det är skönt när det är klart. Såå jädra skönt!


(sedan att det tydligen lär dröja ytterligare några veckor innan han är färdig det pratar vi inte om)


//Off till tandläkaren!

Det är ok om ni inte tycker om mig nu!


Rösta rött, leva blått, snacka grönt och jobba svart?



Jag är väldigt lessen över att behöva säga det här men: Är inte det här valet över snart?

Nej. Jag röstar inte. Dels att jag inte har något legitimation. Dels för att jag är norsk medborgare och dels att jag är alldeles för oinsatt. Hade jag kunnat hade jag röstat blankt! 

Självklart förstår jag att mycket hänger på hur det går i valet. Visst är det så. Men stannar hela övriga världen upp bara för att vi i Sverige är mitt uppe i ett val?!
Det är ju inte det att det håller på i EN dag .. vi pratar månader.. Och de sista veckorna är hysteri!
Tv, internet, tidningar. Det är debatter, det är det ena och det andra. Det är Val.
Det är som att resterande världen har fallit bort.
(förrutom någon liten notis i mitten av allt där det var något om Ingvar Oldsberg och här är ditt liv).


Jag säger inte att det inte är viktigt, jag säger inte att vi inte skall diskutera, reflektera och ifrågasätta. Jag undrar bara varför det inte finns någon balans i det hela.

Jag tänker bojkotta valvakan och istället mumsa chips, dricka te och titta på någon bra film med en fin vän.

So Shoot me!


Håll mig i handen, snälla?



En morgonkommentar på facebook. Den fick mig att le. Jag kände blodet vakna till. Rusade lite smått. Glitter i ögonen. Tacksamhet över fina vänner.
Livet är så skört. Så oförutsägbart.
Efter tankeställaren inatt om hur fort allting kan ändras så fick Hennes kommentar mig att dra än -lite- djupare andetag än vad jag brukar.
Jag började tänka. Jag insåg att det var precis vad jag skulle göra. Dansa.


Dansa i dag. Lova mig det. Bra där, då säger vi så.


Men någonstans gick det fel. Jag bara snubblar omkring i trötta ögonlock och för stora fötter. Någonstans inombords närmare bestämt i magen så fräter det. Jag vet inte om det kallas för livet eller magkatarr. Jag vet bara att det gör lite ont. Och jag kan inte dansa. Till trots för att jag verkligen försöker.

Men imorgon Teija. Imorgon skall jag dansa! Hela dagen skall jag dansa!
Förrutom kanske inte just precis när jag är på arbetsförmedlingen.
Men i övrigt skall jag dansa.


Idag skall jag skriva. Idag skall jag skriva så fingrarna blöder.

Det är en speciell dag. Som jag nästan hade glömt. Det slog mig till backen. Smack!
Fy farao, vad ont det gör!

Vi har ju förihelvete Drömmarna kvar?!




"Kan det vara så att Meningen med livet är att ständigt vara på jakt efter Meningen med livet?

Ja, det handlar även om att leva i stunden. Njuta av nuet. Ta tillvara på dagen. Jag vet det. Men någonstans handlar det väl om att fortsätta söka? Att inte hela (jävla) tiden nöja sig?

Jag har upptäckt att jag är lite avigt inställd till folk som bara "nöjer sig" med att allt är som det är.
Ungefär som att: Allt är fint så som det är nu och då behöver jag inga drömmar och mål och kan stå på samma plats resten av livet.

Jag är ledsen att behöva säga det men:
Det verkar så fruktansvärt Hemskt tråkigt!


Vad har man kvar om man inte har drömmar och ambitioner?

Jag vet i alla fall med all säkerhet att jag aldrig kommer Nöja mig! Självklart kommer jag vara glad. lycklig. Trivas.
Men jag kommer aldrig, aldrig någonsin nöja mig!

Jag har visioner. Planer för framtiden. Stora som små!
Och jag SKALL förvärkliga dom!

Det verkar som att jag kanske kan få lov att börja plugga igen om ett par veckor. Heltid.
Självklart kommer jag söka jobb under tiden samt jobba mina timmar på tappen.
Men det ser ut som att det kanske kommer en ljusning i alla fall!
Det var på tiden!!

Idag har jag en bra känsla i magen. Idag ler jag lite och jag har känt dom sista dagarna att det faktiskt kanske finns hopp. Det måste det göra.
För trots allt så har jag ju faktiskt allt det där som betyder något i livet:
Den vackraste, bästa dotra, dom finaste människorna som hjälper mig att hålla inälvorna på insidan kroppen, minnen som täpper igen hålen i själen och Drömmar!
Jag har jävligt många Drömmar!!

Natten till en ny vecka startar nu...



  • Om 5 timmar och 30 minuter så ringer väckarklockan.
  • Om 7 timmar skall jag vara ute ur dörren.
  • Om 9 timmar skall jag le mitt mest vinnande, förtroendeingivande (läs:falska) leende och fråga: "Vill du ha kvitto på det?"
  • Om 16 timmar kommer jag ha stela ansiktsmuskler och fråga samma kund minst två gånger om han vill ha kvitto på sin dricka och han kommer förmodligen sucka uppgivet över förvirrade kasabiträden när han går ut ur butiken.
  • Om 17 timmar sover jag på spårvagnen och vaknar förhoppningsvis i rätt tid och på rätt hållplats. (Det är spännande varje gång)
  • Om 18 timmar hämtar jag den lilla vackra och beger oss hem.
  • Om 24 ligger jag förmodligen avdäckad i en säng med kläder på för att jag var för trött för att klä av mig.



Exakt så här kommer de nästa fyra dagarna se ut. Mer eller mindre utan ändring.

Jag saknar redan dotra som i slutet av veckan lär ha glömt hur sin mamma ser ut och vilken plats i soffan som är hennes.


Men ett jobb är ett jobb och jobb är bra! Dagis är oxå bra! Det dåliga samvetet är mindre bra! 
För lite sömn är hemskt!


Jag går och slocknar nu. Efter att borstat tänderna med stängda ögon och kissat samtidigt.

Multitasking taken to a new dimension!

Nu kommer jag få fotsvett!




Ja, hujedamig. Fotsvett. Klibbiga fötter. Men ack, så varma fötter! Glada och torra fötter!

I ett par converseliknande svarta saker. Med päls i. Ljuvliga!

I mina gamla var det alldeles för många lufthål kan man säga. Så fort mina skor skådade en vattenpöl på 3 meters avstånd sade det "Schwopp, schlurp" och vattnet sögs in i mina skor och mina strumpor.
(nog för att jag har en benägenhet att duscha med strumporna på men det är inte samma sak att behöva gå med blöta fötter)

Men nu har jag glada fötter. Hemskt glada fötter! Tack Mamma!

Väntar på att männen i mitt liv skall komma. Det vankas middag och en borr har jag hört. Jag skall äntligen få hjälp att slänga upp mina lampor. Det känns som att det kan vara trevligt nu när det börjar bli mörkt på kvällarna!
Vad det blir till middag var tydligen en hemlighet men jag vet att jag får kokt potatis och då är jag lugn. Då kan det på något vis inte bli så mycket fel!

Förövrigt fick jag städat undan och skurat vardagsrummet innan så nu kan jag med gott samvete stänga dörren till de andra rummen och lägga mig i soffan och kolla på "Irene Huss" ikväll i brist på annan meningsfull (eller var det, det att jag inte orkade hitta någon?) sysselsättning!

Det är dags att väcka den lilla så det går att få henne i säng ikväll. Hon skall få lov att leka med vattnet i skurhinken medan jag skyndar över resten av lägenheten.
Sedan hoppas jag vi hinner ut en stund sedan med. I regnet!
Igår var vi ute ett par timmar och promenerade, skrattade, jagade, samlade löv och studsade i alla vattenpölar.
Träffade knappt en själ gjorde vi heller. Det är lite konstigt tycker jag. Är folk rädda för regn? Eller vad handlar det om? Varenda gång man ser ut igenom fönstret är det mer eller mindre tomt.
Jag och min lilla klär istället på oss och springer glada ut istället..

Oh well... Tick, tack, tick, tack... Tiden springer iväg!

Vad har ni gjort i helgen mina vänner?

John Blund kom med sömnglitter...






Jag föll tillbaka till ett gammalt flickrum i ett vitt hus med bruna knutar.
Jag hade tapeter med blå/rosa, magisk tapet och en sådan där dyr, ståtlig "lejonfotölj" i hallen.
På den tiden hade vi öppen spis, kattungar och keybord som pappa alltid spelade på innan läggdax.
En gång i veckan bakade mamma frallor som smälte i munnen och vi kollade på "McGyver" eller kanske om det var "Poirot".

Ute fanns det huggorm och paddor som vi kysste jag och J. Vi hoppades väl på prinsar.
Min har fortfarande inte kommit.
Och på kiosken kunde vi köpa sura godisar för 3 kronor och två av dom där röda sakerna. Dom bakom kassan förstod och tyckte bara det var normalt.
(Nu anses det vara lika dumt som att komma till systemet och säga: Hej, jag vill ha en sådan där med skruvkork på)

Påskliljorna var gulare när man var liten och jag har än idag inte skådat något vackrare än när kvällssolen sken in genom våra vardagsrumsfönster och speglade sig i prismorna i kristall-kronan.
Barnalycka!

Jag tar med mig känslan av trygghet och magi och försvinner till sängs nu.
Smärtan efter tandläkarbesöket är olidlig och drar mig tillbaka till verkligheten.

Men vi hörs imorgon mina vänner, vi hörs.
Det gör vi ju faktiskt Alltid! Godnatt!

Tisdag morgon, 7 september 2010.



Sådär ser våran morgon ut. På ett ungefär. Den lilla vackra ligger bland kuddar och filtar och kollar på bolibompa och dricker välling medan mamman spelar MafiaWars.
Hemskt pedagogiskt. Jag vet det!
Men det kallas faktiskt för att ladda inför en ny, kommande dag om ni inte visste det!

Eftersom jag tydligen har någon fetisch för att hålla på att plåga mig själv så dricker jag kaffe med en magkatarr som skriker högre än grannbarnen (och vi skall inte ens gå in på hur högt det är!).

Som grädde på moset, sådär lite lattjo så toppar vi med att gå och rotfylla lite om ett par timmar. Det ser jag fram emot! Not!
Fast det är klart: Rotfylla får jag bara om dom inte måste skära i mig mera med den där lilla, fina skalpellen.
Pest eller Kolera? -Jatack, jag tar två!


Nej, nu lämnar vi det här och går och får något gjort!

Hur spenderar NI dagen?

Jävla slapptask!




"Träffade en annan mamma utanför dagis imorse. Okänd skall tilläggas! Kvinnan utbrister: nämen, vad fin du var idag! Jag ser dig alltid bara i mysbyxor annars. / ridå! Jag skäms!"


Note to self: Börja klä dig anständigt åtminstone två gånger i veckan! (Eventuellt köp nya mysbyxor)

Det ligger nybakat bröd i frysen och den rentvättade tvätten hänger lagom på sned i badrummet och luktar av sköljmedel.
Till middag slog vi på stort och åt kött. Och ris. och grönsaker.
Den lilla uppskattade det för första gången ungefär. Hon är ingen köttmänniska.

Besök på "ams" och "soc" är avklarat. Fler tavlor pryder väggarna och det är ett par lådor till som har blivit uppackade.


Förövigt så sårar människor. Ibland behövs det inga ord. Det kanske är så det är oftast. Men just nu lider jag lite. Som en skadeskjuten kanin ungefär. Jag haltar. Och svär. Som fan!
Jag hatar att känna mig såhär!

Cheer me up and sing me a lullubye!

Måndag morgon, 6 september 2010.



Vi har ätit kinamat, grävt i sandlådor, ätit sandkakor och tittat på Bröderna Lejonhjärta! Vi har varit på Lövgärdesdagen, vi har dansat i timmar, vi har ätit klubba och vi har träffat en gammal vän!

Vi har promenerat, pratat om himmelen, samlat löv och varit uppe mitt i natten och tröstat och klappat onda magar.

I mellan varven har vi haft besök.
Jag har druckit take-away kaffe på en uteservering, jag har lindats in i spindelväv, diskuterat politik och räknat skäggstrån. Får man kalla en vuxen karl för guldlock?

Det har varit mysiga morgnar med ägg, målande vid köksbordet och ögon som smeker hud.

En kort sammanfattning av vad som kanske är dom sista veckorna, eller var det dom sista dagarna? Jag minns inte riktigt. Det mesta flyter ihop.
Idag är det måndag och vardagens måsten kom tillbaka.
Det är dags att lämna den lilla, vackra på dagis, gå till dagis och sedan bege sig till Arbetsförmedlingen.
Dom där idioterna har tydligen skrivit av mig på trots att jag inte har fått någon kallelse till något möte.
Det är ju skoj nästan jämt!

Förövrigt blinkar mina brandblåsor lite vit/rött när jag sträcker på fingrarna och jag duschade med strumporna på igår kväll igen!

Inflammationer, brännskador och tillfälligt lobotomi!

Här skulle det finnas bild på en brännskada.
Men jag googlade och mådde så jävla illa så jag avstår!
Ni kan tänka er själva helt enkelt!



Alltså, det krävs en Elin. Helt klart! Vem annars?

I helgen sade det Pang!! Verkligen Pang!
En inflammation i käkbenet och tandköttet som verkligen hette duga!
Smärtan är mer eller mindre obeskrivbar. Ett ansikte stort som en fotboll och hade jag gått ut hade jag förmodligen skrämt livet av minst ett par barn och kanske en och annan pensionär!

I måndags blev det: "Hej, tandakuten hjälp mig innan jag dör" -sagt i ett andetag.
Det gjorde dom faktiskt. Men när dom sade: Ta fram skalpellen så lyssnade jag inte så noga längre faktiskt!
Kontentan: Kraftig, kraftig inflammation. Penicillin, antibiotika och citodon i tio dagar. Tack för den!

Men det är klart. Man skall ju inte gräva ner sig i gammal skit och allt det där.
Vi går vidare. För all del!

Igår gick vi hem för att börja med maten. Mycket riktigt. Jag slänger på en kastrull med vatten på spisen och gör lite annat. Kommer sedan tillbaka för att slänga på lite vatten i vattenkokaren vilket jag lyckas lägga märke till att.. vad Varmt det är här vid spisen. Vad konstigt!
Tänk nu på snälla vänner att jag lever i en citodondimma! (läs:tillfälligt lobotomerad)

Jag står och funderar och tänker:
Jag undrar vart den här värmen egentligen kommer ifrån? - Samtidigt som jag jag med hela handen i princip börjar känna runt på spisen.

Den som letar skole finna säger dom!

Jag fann. Jävlar i helvete vad jag fann!
Jag fann en platta som stog på, på 6-an. Det är ganska varmt för er som inte visste det!
Efteråt luktade det inte bara fiskpinnar utan även bränt kött i min lägenhet!
Ganska makabert faktiskt!

Ett tag senare träffade jag min vän läkaren aka grannen. (han är strax färdigutbildad) Diagnosen var 2-gradens brännskador som förmodligen lär läka alldeles fint!
Tack för kamomill-te och diagnos snälla vän!

Oh well. Man kan ju säga att det ständigt går i hundratio. Ibland snabbare. Ibland njuter jag och ibland önskar jag att jag bara kunde välta av från den här satans karusellen.

Snart kommer mannen jag är så vansinnigt rädd för.
Vi får se vad han hittar på idag helt enkelt. Alltid är det något.
Ja, alltid är det, det!

Kanske borde jag ge han en citodon med?
RSS 2.0