Ghettot jag lärt mig att våga gå ensam runt i på nätterna...

Eller jo, det är fel att säga. Det -är- väldigt bra. Det är overkligt. Det är skadat bra. Det är så bra att jag ständigt går runt och nyper mig själv i armen tills jag får blåmärken. Men fortfarande kan jag inte fatta det helt.
Att drömmen slog in. Min dröm. Kanske allting bara är just det... en dröm?
Det som varit hemma i så många år skall lämnas för att aldrig komma åter.
Jag kommer sakna min utsikt. Jag kommer sakna kvällarna på balkongen med där glaset rött och titta ut över Gårdsten och alla ljusen.
Även fast jag vet att jag kommer få så oändligt mycket mer dit jag flyttar.
..rusa runt som en jävla idiot på grönbete och skrika mig blå..

En lägenhet på andra våningen. Med nyrenoverat badrum. Den är våran nu. På riktigt.
I alla fall så gott som. Nu skall vi bara skriva kontrakt och få nycklar. Inflytt 1 juli.
Även fast vi inte kommer flytta så tidigt.
Jag har fortfarande ett jobb här samt att jag måste hitta ett nytt!
Och det är äntligen dags att avsluta storstadskapitlet och vända blad.
Det känns lite sorgligt samtidigt som jag faktiskt vet att Göteborg finns kvar. Vännerna finns kvar.
Det finns alltid ett rum eller en soffa om jag behöver komma bort.
Att bo mitt i skogen utan bussförbindelser är till och med lite för mycket för även mig.
3 mil in till staden. Inget man traskar bara sådär.
Så samtidigt som jag bara vill rusa runt som en jävla idiot på grönbete och skrika mig blå ... så skall jag försöka hålla huvudet kallt och stå stilla med fötterna på jorden.
Trots att det just nu känns som att hålla tillbaka tio vilda hästar.
En dröm har gått i uppfyllelse. Vi kan starta om. Jag har en helt annan möjlighet att ge talibanen den trygghet jag så desperat önskar att ge henne!
Någon har hört mina böner - alla de där sena nätterna som blev till tidiga morgnar. Det är jag säker på.
Snälla - låt det vara våran tur nu!
Jag är så vansinnigt trött på att kämpa för precis varje andetag!
Och tack, Tack - för att det faktiskt blev såhär.
Just nu känns det så oerhört mycket lättare att andas!
Jag kunnat vänja mig vid grillat, allsång och jacuzzi varje kväll...

Jag kunnat vänja mig vid grillat, allsång och jacuzzi varje kväll. Utan tvekan!
Men det är faktiskt ganska skönt att komma hem ibland oxå... till trots för att det är ett miserabelt ghetto.
Ett gäng på 6 personer skall åka över och göra grannlandet osäkert för en dag.
Jag vet inte om jag behöver säga att jag är lite nervös. Både för min egen och andras skull :)
Anyhow... god mat, midsommartävlingar mitt i natten där förövrrigt Tyskland vann. Olga från Ukraina skall vi dock inte tala om... :) Ni borde varit där helt enkelt.
När sedan "tysken" blivit mobbad tillräckligt för sina nya skor kastade han helt sonika "bögskorna" i vattnet. Det var en höjdare! Det med. Som så väldigt mycket annat...
Annars var det lite småfestligt när jag trodde någon hade fått tarmvred eller liknande inne i huset för att senare få höra att det var karaoke.. Entertaining ;)
Sista lediga dagen imorgon innan allvaret kör igång igen... Så man får väl passa på att ringa samtal, handla och ladda inför veckan I guess.
Men Tack Skåne, Jocke och Anette och alla Er andra för en fantastisk helg!!

Till Skånelandet...

Och äntligen kom vi fram..
Spöregn och härligt midsommarväder.

Men maten är klar, jacuzzin är varm och talibanen har hittat in till idolen Emils säng och ligger och myser.
Ja, det blir nog midsommar i år med!
Färden går mot Skåne...
Thank god för portabel DVD.
Hur min rygg, som mystiskt låst sig inatt skall klara bilfärden vet jag inte riktigt... Men något säger mig att det kan komma att bli hemskt otrevligt.

Skulle på något vis inte förvåna mig.
Vi får se hur det blir idag helt enkelt! Skitställe!
Smilfinken skall få sina fiskar jävligt varma om inte...
Sista dagen innan midsommar är det oxå.Den enda dagen för liten på dagis denna veckan.
Någon är lycklig!
Det där stället där man kan bada jacuzzi ute i -10 grader ni vet. Jättetråkigt. Not.
Har vi tur kanske det blir ett dopp även denna gången.
Att först dansa små grodorna, äta glass och mysa för att sedan lämna av liten hos mormor och placera sig någonstans vid havet...
Förra midsommar såg ut såhär... och det var magiskt...
Den dog nämligen i förrgår. tvärdog. Hejdå, skitfina telefon lixom. Går inte på något vis att starta. Kaputt.. Pang bom.
Döm min frustration.
Speciellet när man vet att talibanus är på väg hem och man vill vara lite kontaktbar. Dock fick snälla E ringt min mamma så allt löste sig..
Men att det alltid skall strula så in i helvete.
Och jag L O V A R att den där smilfinken skall få sina fiskar jävligt varma om jag inte går därifrån med en ny telefon idag. Då jäflar kommer nämligen kärringen gå berserk!
Jag åker seriöst inte bort en hel helg -igen- utan att kunna vara tillg'änglig eller kunna nå människor.
Been there, done that och det är katastrof!
Wish me good luck :)

Läkare - Kan man lita på de? Hjälp mig!
Det ena handlade om huruvida hon skulle få behålla sin ena numera väldigt grå/blåa framtand.
Positivt besked där. I alla fall fram tills efter sommaren då vi kommer kallas för en ny kontroll.
Thank god!

Sedan bar det av till Barn och Ungdomsmedicin för att kolla magen. Stackars lilla, bråkiga magen som skapat så många sömnlösa nätter, kräkningar, feber och konstanta förstoppningar.
Jag är övertygad om att ungen reagerar på laktos. Har därav plockat bort allting med laktos och har märkt en klar förbättring. En väldigt, väldigt stor sådan.
Läkaren säger dock att barn under skolålder I N T E kan drabbas av laktosintollerans utan endast mjölkproteinallergi.
Jag ställer mig skeptisk!
Sedan nämnde vi även att ungen får återkommande feber en dag eller så varannan, var tredje vecka... Svaret kunde vara: Medelhavsfeber.. Men förmodligen inte. Hon sade sedan att: för vissa barn Ä R det bara så.
Men jaha... ? Skall det vara så? Det skall det väl inte?
Nåväl... älskade lilla skrotungen fick ett stick i fingret. Piece of cake tänkte vi tills sköterskan pressat ut 4 ..
Min lilla, älskade, modiga unge...
Och inget emblaplåster eller kräm fick hon heller.. kändes sadisktiskt i efterhand sådär.
Men vi får se nu vad alla prover visar.. Jag hoppas, hoppas att det visar något ...
Och nej, jag kommer inte följa läkarens order om att sätta in alla mjölkprodukter. Jag utsätter inte ungen för det när jag vet hur extremt ont hon får, vilka kramper det blir, ev. spyor och förstoppningar.. så hemsk är jag.
Jag vill ha provsvar först.
Hur hade NI gjort??
Jag känner mig helt jävfla rådlös här!!
Nu skall vi dela historier - One night Stands är temat!
Appropå svarta män och auberginer... och en viss man som kommenterar på en del av mina blogginlägg så kom jag att tänka på fenomenet: One-NIght Stands.
Vi har alla haft, vi har alla velat glömma de och vissa av de har vi faktiskt aldrig ens velat släppa hem...
Så...
Har ni haft några sådana? Eller har ni kanske aldrig haft ett one night stand?
Berätta eran mest speciella one-night stand story för mig så vi får något att skratta åt! Snälla?
Jag har kanske haft ett par one night stands igenom mitt liv. (Ni får tänka på att kärringen börjar bli gammal)
Ett par bra och en del som varit mindre bra.
En del man kanske inte borde prata om och förmodligen ännu fler som man förträngt.
Och ja, jag har förträngt de flesta. Det har lixom varit bäst så!
Men jag har inte förträngt läskiga mc-snubben som bjöd hem mig på skumbad, karln som studsade sönder sin säng och bad mig att gifta mig med honom eller om "22 cm Gårdsten. Jag har inte glömt karln med penispumpen eller negern som trodde han skulle få doppa. Men där gick lixom gränsen.
Men mannen jag kanske än idag tänker på när jag tänker på fenomenet one night stands så är det killen med papegojjan och den håriga rumpan. Fy satan så rädd jag blev den där morgonen.
Vaknar hemma i godan ro. Känner mig inte bakis. Sträcker på mig och känner instinktivt att något är jäfligt fel!
Tittar med skrämd blick bakom mig och skådar endast en vit, hårig jävla rumpa. Nu var det förvisso inget fel på resten av karln med den där rumpan kunde man förväxla med något djurs skulle jag tro!
Han vaknade till och kom upp... vi började prata. Förmodligen till skillnad mot vad vi hade gjort natten innan med 17 i promille och "djuriska" lustar. hö hö!
Han kollade runt i alla mina skåp medan jag lyssnade på hans pratande om sin papegojja.
Men ditt dumma spån. Jag skiter i din papegoja. Jag vill inte att du rotar i mina skåp och kan du vara så vänlig att stoppa in den där sladdriga, dinglande hudfliken i ett par kalsonger?
Han fattade tillslut. Det gjorde han. Och gick hem. Efter det har jag varit lite avskräckt. Kollar iaf om de har husdjur först.
Men NU kära vänner - Är det Eran tur! Upp till bevis och sluta vara så jäfla pryda! ;)
Martina, Pax och Teija - You go first! ;)
En fråga om våra nya väldigt svarta landsmän...
...neger lånad från google...
Jag börjar det här inlägget med att säga att det överhuvudtaget inte finns några rasistiska kopplingar utan bara reella frågeställningar! Som dessutom endast är funderingar från en mycket förvirrad och ibland ganska liten hjärna!
(sedan känner jag nog faktiskt inga riktigt svarta människor heller!)
Alltså... Som de flesta av er vet så bor jag i Ghettot. En förstad till Göteborg där de samlat de flesta av våra ny-anlända landsmän. Nu har iofs inte frågan något alls med att göra med hur länge de varit här eller inte utan om deras... -ögon!
Anyhow. Här jag bor finns det väldigt många som kommer från till exempel Afrikat.
(och vad nu alla länder därneröver heter)
Människor som kommer från de länderna är oftast väldigt svarta. Så de vita/ljusa delarna syns självfallet ganska markant när man ser dom. Därav har även mina funderingar uppkommit!
På mitt jobb träffar jag en hel drös svarta människor varje dag som jag hälsar på och i vissa fall pratar med. Både män och kvinnor.
Min fråga lyder: Varför är det så att 90% av männen jag träffar här har rödsprängda ögon? Är det för att 90% av de som bor här i Ghettot pundar/super?
För jag tycker faktiskt det är mer sällan att kvinnorna har rödsprängda ögon. Faktiskt typ aldrig. Förrutom de man faktiskt ser det på att de håller på med vissa olagliga substanser...
Det verkar lixom bara så märkligt. Deras ögonvitor borde väl tekniskt sätt vara vita? Om de inte lider av allergier? Och det kan de väl inte göra -allihopa-?! Eller?
Punda kan de flesta göra - i alla fall här i Ghettot. Och då pratar vi inte bara om svarta utan om turkar, svenskar och de andra flesta bedrövliga dödliga med...
Men för att komma till något lite roligare - som till min stora förtret fick mig att dö lite igår när jag satt där i kassan lite småstressad och trött...
Afrikaner och auberginer... Verkade vara en hit igår. Kombinationen alltså...
När en av de största negrer jag ever sett köper en väldigt, väldigt stor aubergin... och jag är väldigt övertrött... Ja, då började jag skratta. Högt.
De trodde förmodligen inte jag var riktigt klok.
Men ni kan ju föreställa Er vad som pågick där inne i huvudet på mig.. håhåjaja... Ni skulle varit där. Eller så är det bara min fantasi som är så jävla skadad. Jag vet inte.
Men det var faktiskt hysteriskt roligt... Mental pictures ni vet!
Oh well... det blev lite flamsigt det här... även fast det från början var ganska seriöst menat...
Så ... har ni några svar åt mig så Shoot! Jag är uppriktigt intresserad!!
Så avslutar vi med lite humor ...(som inte heller på något vis skall tas upp på fel sätt) ;)
Några med tourettes, några pundare, några fyllon, några döva....

Kom hem och hade picnic på balkongen i solen som faktiskt värmde ganska skönt för första gången på länge...
Kvällarna med bästa vännerna är dock alltid för korta men alltid lika underbara. Mycket skratt, lite gamla minnen och ett par glas rött!
Dock... går man upp halv sex så säger det sig själv: Man somnar. I stolen. Tack och hej. Så kan det gå.

Väry fucking happy!

Jag menar: Tänk er... Nu kan kärringen smygfota instagrambilder på jobbet lixom. Och ni -anar- inte hur mycket väldigt märkliga människor jag har på mitt jobb! Håhåjaja!
Samsung Galaxy Note - guds gåva till Elin!
Men nu är det dags att gå till jobbet. Klockan är halv sju redan och jag misstänker att jag har en pall frukt eller två som väntar på mig...
Och förresten... Ni kan väl gissa vem som har legat i skarven inatt?

Perversa varelser och sånt där...

...talibanus litenus sommaren 2011...
Halva arbetsveckan är gjord och det känns förbaskat skönt. Nu väntar två dagar med ledighet och talibangos!
Som om det inte vore nog med terror där har vi lyckats att få en tid till sjukhuset samma dag. Finally.
Och sova, det är precis vad jag tänker göra. Sova och sova som en död. All the way till los talibanus kommer och petar på mig imorgon och anser det vara morgon.
Måtte det bara vara efter klockan 7 i alla fall. Allt annat går fetbort!
Att få andas frostluft innan någon annan ens vaknat ute...

...Lillskrot 2010 och 2011...
Jag vet inte om det bara är jag som längtar efter november nu? Den där pirrande känslan i magen.
-Förväntan-
Att man smått kan börja pynta lite ... att det har fallit en massa snö på utsidan. Att man äntligen kan få dra runt ungen på en pulka och ramla runt i snöhögar. Skrattandes och kalla om nästipparna.
Jag längtar vansinnigt efter december. Jag längtar efter adventstakar, tomtar och tindrande ögon. Jag längtar efter pepparkaksbak (Ok, jag vet att jag kommer ta tillbaka den meningen) och att få andas frostluft innan någon annan ens vaknat ute...
Jag längtar efter morgnar med varm chocklad och julkalender på tv. Jag längtar efter en riktig julgran, efter att få ta med ungen på hennes första skridskotur och att få höra julsånger på full volym i affärerna.
Och jag längtar efter den milda, varma stämningen... Att folk blir lite ...snällare? Lite mer omtänksamma.
Sommar i all ära... Men det skriker i min kropp efter jul.
Julmarknad, Liseberg, glögg och att slå in paket klockan två på natten när alla sover...
Jag längtar som ett lite barn. Så snälla tomten, låt sommaren och hösten gå fort!
MåndagsmorgonMongo....
Det blev helt klart en regnsöndag. Vigt åt lite städning, en hel del gos och lite tacos för ungarna hemma hos C.
Tanken var att åka hem och baka men då en liten fröken råkade "slänga" ytterdörren över Talibanens finger kan man säga att de planerna skrotades.
Stackarn hade hemskt ont i fingret och idag är översta ledet svullet och mörkt och jag lider med henne...
Vi minns väl alla hur det pulserar i klämda fingrar!
Stackars lilla ungen min! <3
Och av samma anledning vaknade hon inatt och ville sova i mammas säng...
Sömnen blir inte direkt den samma men vi har i alla fall startat dagen med kaffe och frukost nu och peppar för en långdag på dagis och jobb.
En av de där dagarna när man börjar redan nio och inte släpps förren vid sex igen... Dagen försvinner helt enkelt...
Men o andra sidan så trivs i alla fall talibanen så bra på dagis att just det inte utgör någon ångest mer än att mamman missar lite tid med henne... men det tar vi igen imorgon!
Klockan springer iväg, kaffet kallnar och en annan ser ut som ett jävla morgonmongo!
Time to do something.
Förövrigt regnar det idag igen. Och vi väntar fortfarande på svar ang. lägenheten...
Nu borde det banne mig vara dags att få ett besked!
//FrökenOtålig som önskar Er en riktigt fin måndag!

Morning glory...
Vi skippar tanken på picnic och börjar planera om. Frågan är bara till vad?
Vi börjar med att sitta och måla/städa lite innan vi orkar bege oss ut. En slappmorgon helt enkelt.
Morgonmys som sig hör och bör på en söndag.
Precis som vi gillar det!
Så, vad skall ni göra idag?
Har ni regn hos Er?

Rättspsyk, hemorojder och gamla meriter
Kinamat i stan innan vi avslutade firandet i varsin soffa med ett par liter cola och en jävla massa catching up.
It´s been oh so long!!
Samtalsämnena spred sig över de flesta områdena såsom rättspsyk, hemorojder och gamla meriter. Eller ja, meriter vore väl fel att kalla det men... Things in the past, om det nu låter bättre!
Vi fick i alla fått gått igenom allt det där viktiga som ni förstår...
Nu tycker jag väl att det kan gå några år innan vi försöker ta livet av varandra igen. Det vore skönt med lite no-drama. Vi skall ju på något vis föreställa vuxna och allt det där.. Eller nå´t!
När man träffar nya vänner...
Och Vem ...kan tacka nej till massa fantastiska skaldjur?
Mums, var det verkligen!
Kinamat! Onekligen väldigt trevligt och väldigt länge sedan!
Men i all hemlighet önskar jag så att det blöder ur varenda por i kroppen på mig...

Allt ifrån en hel del jobb, till barnlek, vuxenlek och en hel del självreflektioner.
Vi har träffat -han- och jag vet inte vad jag varken skall/borde/vill säga om saken mer än att det skapade hål i själen och det är något jag hoppas vi snart kommer bort ifrån!
Till veckan får vi svar om vi kanske får den där lägenheten i staden där hjärtat hör hemma. Jag vågar knappt tro, knappt hoppas eller ens le. Men i all hemlighet önskar jag, så att det blöder ur varenda por i kroppen på mig.
Just nu hade det inte kunnat bli mer fantastiskt.
Men det är klart... vi har först en sommar att avverka här hemma med. En sommar som mestadels är kantad med jobb och en veckas semester...
Jag hoppas väl självfallet kunna klämma in lite parkhäng, Slottskogen och kvalitetstid med dotra med!
Nu är det på hög tid att kasta sig i duschen, se om man kan avverka ett par timmar ute innan det nalkas jobb igen till sena kvällen.
Det skall bli skönt med måndag efter den här veckan helt enkelt!
Hur har ni det mina vänner? Har ni snart semester?
Sommarplaner?
En dalmatiner?
Jobbhelg. Lördag. Världens sötaste dalmatinerunge.
Fyndat (Finally) en bra och hel säng till skrothögen och ett nytt soffbord.
One can never have to many...
Samt lite smått och gott som böcker och annat!
Lunch på Ikea tillsammans med 3000 andra familjer och ladda med billigmat innan det drar mot jobb om 30 min. Produktivt. Som fasen. Bra Elin!
Nu: Stress!
Jag vill dela allt det där vackra...
Kaffe, sol och en värme som inte är lika påtaglig som föregående dagar. Ack, så skönt!
Det kan bli lite för mycket av det goda med.
Och jag försöker att inte hetsa upp mig ... men kanske kan vi få den möjligheten att flytta nu.
Kanske finns det en lägenhet till oss.
En möjlighet att äntligen komma härifrån. Börja om. Göra om, göra rätt!
Just nu verkar det lovande... Men det har det ju å andra sidan gjort innan med.
Jag vill så vansinnigt gärna komma hem till mitt hav och mina klippor. Får jag som vi vill nu så kommer vi ha fem minuters promenad till stranden. Ha familjen nära.
Både den biologiska och den jag ser som de mina trots att samma blod inte rinner i våra ådror.
Men det blir lätt så när man kännt varandra hela livet och de hela tiden funnits i hjärtat.
Det hade varit så himla fint!
Att kunna släppa ut liten... att låta henne vara barn, bara lite längre.
Här i Ghettot växer de upp så fasligt fort.
Jag vill så gärna skydda henne mot den hårda ytan barnen här verkar ha. Skydda henne mot språket och handlingarna.
Barn har rätt att få vara barn.
Jag vill dela allt det där vackra jag växte upp med helt enkelt. Jag vill komma hem. Börja andas igen. Sova på nätterna utan alla mardrömmar som jagar och sliter...
Jag vill släppa allt som varit. Lägga de här åren bakom mig. Avsluta ett kapittel och börja ett nytt.
Det är dags nu och jag har väntat så väldigt, väldigt länge!
Håller ni en tumme är ni snälla... Jag behöver verkligen det!
Jobb var det ... Men vi hörs lite senare mina vänner!
Au revoir!